Då ska jag fortsätta min berättelse!
Kom in i rummet, som var samma som vid äggplockningen = samma mindre oskön gynstol.
Möttes av ett gäng människor som vanligt, alla nya ansikten för oss (utom läkaren) men lika trevliga! En man frågade efter våra personnr för att veta att vi var rätt par :-). Fick meddelande sen att 4 av våra 7 ägg blivit fertiliterade (fack-ord :-)) befruktade helt enkelt! Vilken lättnad! Jag som hade befarat 1 eller till och med 0 st :-/
Så ett skulle jag nu få tillbaka och 2 skulle de frysa in till oss. Det 4:e sista var inte tillväxt som det skulle, så de skulle ge det ett par-3 dagar till för att växa till sig. Och om det klarar sig och sköter sig kommer det oxå frysas in till vår fördel. Bra utdelning ändå kan jag tycka. Det har varit 50% utdelning nästa rakt igenom detta och det känns helt ok!
Upp i stolen och in med verktygen! Verktygen tydligen för korta. Leta nya. Hittade inte längre men bredare (!!) och in med dem i stället. Alltid lika behagligt att få dessa kalla plåt-instrument uppkörda i smulan.....NOT! Fy vale och ont gjorde det. Fortfarande mör och öm efter plockningen ju :-/
Med hela smulan full med verktyg som ett annat jäkla skrotupplag och ultraljuds-grej på magen så var det dags för katetern upp till själva livmodern. Ingen bra passage! Nej men då SKRAPAR vi lite hud på livmodertappen för att hitta passage! Självklart! AJ AJ AJ! Men sen satt den där den skulle!
Fick titta på en skärm med nr på och bekräfta att det var mitt personnr, sen flyttades kameran på skärmen och en liten liten amöba-liknande gelé-klump dök upp. Delat i 4 bubbel-liknande form. Det var embryot!! Ev början till vår bäbis. "-Titta vad fint det är", säger embryologen (ända karln i rummet förutom maken) Ehhhhh, nja! Det vet jag väl inte om jag kan påstå.....men coolt kan jag sträcka mig till! :-) Sååå JÄVLA coolt till och med! ❤
Sen sögs det upp och slangades in i min livmoder på en bra plats genom katetern. Via ultraljudet fick vi även se den lilla gelé-klumpen på plats i livmodern ❤ Overkligt! Kan inte fatta det!
Nu börjar den verkliga jobbiga väntan!
Test-dag fastställd tills den 16:e december och det känns som en evighet :-/ Men inget vi kan skynda på!
Så nu är det bara att hålla tummar och tår och ta det lite piano tills test-dagen anländer!
Bara hoppas den lilla gelé-klumpen trivs så bra att den vill stanna i upp till 40 veckor ca. Sen går ändå kontraktet ut och det blir vräkning av parasiten! Då blir det att själv svälja maten och inte leva på mig heller. Någon måtta får det vara! Och därmed basta!
Åkte hem till Västerås igen och trött och mör var jag dom vanligt! Sov i bilen bl a :-) Maken behandlar mig nu som att jag vore gjort av glas ;-) Tihi! Sötnöten! Men det behövs lite för att man vill verkligen känna sig älskad och omhändertagen i detta läget. För man känner sig verkligen ynklig, har ont och ett jävla stort ansvar hänger på ens axlar när man har detta i livmodern. Man vill inte göra något fel!
Knappt så man törs gå och kissa och bajsa i förtvivlan att något kan gå snett :-/ Mycket mindre hosta eller nysa :(
Under den här tiden nu ska jag ta det lugnt och inte utsättas för stress eller utmattning, så jag sover numera i alkoven på undervåningen på vardagar för att undvika makens kl på morgonen. De blir jag stressad över och de skär genom kroppen. Så det momentet har vi löst. Ytterligare situationer och dyl får vi lösa vart efter :-) Tillsammans är vi starka! :-)
Fortsättning följer...........