Hej kära läsare!
Var länge sedan jag bloggade och mycket har hänt sedan dess!
Hade 2 ägg kvar i frysen i Uppsala och vi har "använt upp" dem. Blev 2 missfall av dem oxå. Så av 4 försök blev det 3 graviditeter som resulterade i missfall och ett blindskott som inte fastnade alls.
Så nu är det slut på ägg-ransonen på IVF-försök nr 1.
3 nära släktingar har gått bort oxå sedan sist; min svär-farfar, min farmor och min mamma. Min mammas bortgång har tagit mig väldigt hårt och sorgen efter henne så fruktansvärt jobbig. Men tar jag en dag i taget med de känslorna och låter känslorna komma när de kommer så funkar det hyfsat. Vissa dagar är värre än andra, som med allt. Chocken kommer tar lång tid att bearbeta....hon rycktes från mig alldeles för tidigt! Endast 68 år gammal hittades hon sittandes död i sin soffa hemma av min make. Kan inte ens sätta mig in i hans upplevelse runt det hela.
Begravningen ägde rum 13 februari 2015 och var ljus, fin och fridfull och alla hon ville ha där var där ❤️ Förutom ett pisshuvud som hade mage att dyka upp 😔
Men nog om detta....
Varför jag nu börjat skriva igen är att vårt liv och våra tankar har tagit en helt ny vändning i vägen mot barn. Nämligen ADOPTION!
Tankarna har alltid funnits där och för mig varit ett självklart alternativ sedan länge, medan maken varit mer skeptisk pga bl a föra blodbandet vidare och så. Men nu så har även han förlikat sig med tanken och blivit den mest drivande i "ärendet".
Vi kollade upp med kommunen om vad som krävdes för att få bollen i rullning och det var bl a att gå en föräldrarutbildning inför adoption. Så vi bokade hastigt in oss på en som gick av stapeln 2 helger i rad i Karlstad i april. Tog med oss husvagnen och bodde där 2 helger i rad och vi var 5 par med samma mål där. Och vilken utbildning ❤️❤️ Önskar att ALLA som blir gravida skulle gå den. Massa matnyttigt och synvinklar på det mesta rörande barn, men även självklart vad som krävs av oss som föräldrar till just ett adopterat barn och vad de kan komma med för "bagage". Utbildningen har även ett syfte om att man ska känna efter och rannsaka sig själva om detta verkligen är något man vill och kommer klara av. Efter dessa 2 helger var vi mer beslutna än någonsin! Vi SKA adoptera. Då var det bara ett land som man ska välja (kan vara fler såklart). Men pga min sjukdom och övervikt så blev urvalet inte så stort. Och Colombia känns rätt 😃
Hem och skaffa alla papper som måste in till kommunen ihop med ansökan om att ens bli utredda som adoptionsföräldrar. Papper som; utdrag från polisen, kronofogden, försäkringskassan, läkarintyg samt special-läkarintyg för mig pga sjukdomen. Plus 4 referensbrev från vänner och familj som ska "lovorda" att vi skulle passa som föräldrar och bla bla bla....ni fattar! Smör-brev alltså. Valde ut 4 st vi tyckte hade tillräckligt med kött på benen för att kunna "utvärdera" oss i ärendet och de ställde gladeligen upp. Och vilka fina brev 😍😍 Vi blev helt tårögda när vi fick tillbaka dem och läste dem innan de fick gå iväg till kommunen. En STOR papperslunta var jag och lämnade in till soc-tanten i Hallstahammar. Sen började första väntan..... När ska utredningen börja? Kommer det ens bli en utredning? Kommer vi bli nekade direkt?
Men så kom samtalet i förra veckan! De SKA utreda oss! 👏👏👏👏
6:e oktober blir det 2 möten varav ena är ett hembesök 😁 Utreda om vårt hem ska passa ett barn 😁 Nervös!!
9:e oktober ytterligare ett möte på kommun.
Många tankar och frågor snurrar i skallen! Vill inte svara fel på någon fråga och vi vet att de kommer vända in och ut på hela vårt liv, relation, familj och äktenskap. Phuuuu! Men vi SKA klara detta! Finns inget annat alternativ! Vi har redan betalat in och står i kö hos AdoptionsCentrum på landet Colombia, så när eller om vi blir godkända i utredningen så är vi redan en bit fram i kön för adoption. Kan vara upp till 4-5 års väntan på barnbesked. Mycket väntan kommer det bli i processen och det är vi förberedda på och det är då jag tar till bloggen när tankar och känslor packar på!
På återseende!
Kraaaaaam!
