Så nu är vi inte gravida längre och måste vänta 2 menscyklar innan vi kan boka in oss för att få in något av de frysta äggen.
Det positiva i det hela är att vi vet att vi ändå kunde bli gravida via IVF. Så det ger ju hopp för framtiden!
Många har stöttat oss genom natten och även nu på dagen genom peppande och fina ord. Älskade svägerskan kom med blommor och det värmde massor ❤
Jag och maken har pratat mycket och länge om dittan och dattan och kommit långt på väg genom detta. Gråtit hos varandra och kramats och stärkt varandra.
Vi har dock beslutat att inte blogga om nästa försök, utan bara hålla vissa informerade och sen hålla tyst om ev positiva svar tills det gått längre tid.
Det var skönt ändå att det hände så tidigt och att vi inte hunnit med ultraljud och sett fostret samt hört dess hjärta :-/ Det är jag mycket tacksam över!
Nu är det bara att sörja, prata, resa sig stark och ta tag i det igen. Vi var mycket väl medvetna om riskerna att detta kunde hända, men ångrar inte att vi tog ut segern i förskott. För det betyder att vi bara varit glada och lyckliga lite i onödan och så vitt jag vet har ingen dött av det!
Kommer självklart skriva lite inlägg då och då här ändå. :-)
Tackar alla som läst, hejat på och följt oss genom denna resa! Detta var dock bara en picknick i förberedelse till den stora resan! Och vi är verkligen inte tillbaka på ruta ett, utan gick bara ett steg tillbaka! Det är som att cykla och ramla, bara borsta av sig, plåstra ev sår och sen upp och trampa igen!
Tillsammans är vi starka! ❤
Det är väldigt svårt att se min starka trygga make vara så ledsen dock! Inget man är van vid, men nyttigt att få det ur sig! ❤❤
